SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

JUHANI AHVENJÄRVI (f. 1965) är bosatt i Tammerfors. Han har hållit skrivkurser på Tammerfors universitet. Han debuterade våren 1992 i antologin Ryhmä 92 (red. Jyrki Kiiskinen och Kari Levola). Efter det har han gett ut fem diktsamlingar, den senaste, Yhä kiihtyvä tauko, utkom år 2005.
ABSURD SVART HUMOR
ABSURD SVART HUMOR 

Juhani Ahvenjärvi (f. 1965) har publicerat sex diktsamlingar. Debutsamlingen Hölkkä (Lunken) utkom år 1992 och Viivoitettu uni (Den linjerade drömmen) år 1996. Därtill har han gett ut \"förklaringsverket\" Kahvin hyvyydestä (Om kaffets godhet, 1997), i vilket han analyserar sina egna dikter och resonerar kring problematik som gäller bildspråk i dagens värld. I boken finns även två serier med nya dikter.

Redan debutsamlingen Hölkkä fick av kritiken många lovord för sin originalitet. Verket lever upp till sitt namn, det är en helhet som avslappnat men effektivt avancerar och en absurd, sanslös världsbild punkteras ofta av en betagande humor. Komiken uppstår när Ahvenjärvi med ytterst allvarlig min berättar om allt det sanslösa. Han briljerar inte med språklekar utan skriver enkla, konstaterande satser. I och med humorns närvaro springer man inte i samlingen maraton med blodsmak i munnen. Även om man grabbar tag i livets löjligheter med ett stramt intellekt, bibehålls glimten i ögat. Men Hölkkä är ändå inte en diktsamling som får en att skratta. Under det lätta, skickliga greppet skymtar något annat fram. Som alltid, grabbar man med humorns hjälp tag i frågor, som man inte kunde tala om utan en gnutta ironi.

Världen i Hölkkä är mycket konkret, av denna världen. Trots att Ahvenjärvi är konkret är han nödvändigtvis inte lätt att förstå. Hans dikter får en att tänka på ett barns sätt att gestalta världen, namnge fenomen och varelser, det som är inom synhåll, med de ord som finns inom räckhåll. I Ahvenjärvis verktygsback finner vi de allra vanligaste orden, men med deras hjälp trollar han fram en ovanlig, absurd värld.

Ahvenjärvis andra samling Viivoitettu uni skiljer sig från debutsamlingen främst i det att humorn inte är lika frekvent och att smärtan framhävs mera. Den lättsamma hållningen har ändrats, humorn är inte längre becksvart utan ett mörkt hål. Om humorn i Hölkkä i någon mån tröstade läsaren så finns det ingen tröst i Viivoitettu uni: dess världsbild är grym. Det redan i Hölkkä förekommande allvarliga, stränga konstaterandet kommer ännu starkare fram i Viivoitettu uni, eftersom dikterna är kortare. Enligt Ahvenjärvi själv var det även hans intention att i den andra samlingen undersöka det minimalistiska uttryckets möjligheter.

En av de återkommande symbolerna i Viivoitettu uni är dockan, som föder frågor, vem är den som leker och vem leker man med, vem har makt och vem är underställd makten. Makten möjliggör grymheten. Ett möte mellan för varandra motsatta fenomen är det även frågan om när lek och verklighet, när barndom och vuxenvärld möts. Leken och det reella kolliderar, som i dikten, där en modelljärnväg och ett riktigt tåg möts.

Ahvenjärvis tredje verk Kahvin hyvyydestä kan inte kallas en diktsamling, för den innehåller förutom två diktserier en essä-artad text, Kahvin hyvyydestä kahvin syvyyteen, samt analyser av hans egna dikter. Relationen mellan det visuella och poesin är temat i essän i vilken diktaren redogör för sitt sätt att se och berättar om den taktik han nyttjade när han skrev Viivoitettu uni. Ahvenjärvi säger sig ha strävat att finna nya, inte av bilder avhängiga sätt att skriva dikt, som enligt honom är den mest visuella av alla konstformer.

I verket finns två diktserier, en på Tammerforsdialekt skriven absurd men rolig serie som heter Näsinneulan juuret, samt serien Fazerin parhain (\"Fazers bästa\") som får det att vattnas i munnen på läsaren. De i Finland klassiska karamellerna Kiss-Kiss, Tosca, Lakta, Islanti, Tokyo och Orange förtjänar sannerligen var och en en egen dikt!

Miia Toivio
översättning Martin Enckell


Förbindelsen med mördaren är bruten

Tidigare tyckte jag synd om kund...

Estetiken i Tammerfors den 1 nov...

Solen står högt

Vad mera om orden

Kameran täckt av fjädrar blir kvar

En tur på landet väcker smärtsam...

Jag sitter i biosalongen

Bakom varje knut

Tivolit i Köpenhamn, 1914

Stolarna är sneda

Kråkan kom på ett bra sätt att...

Bland solrosorna

Lycka utan paus tål inte en enda...

En helikopter landar i den snöig...

Still life

Vi tvistar om att spela cello

Känner du inte mig längre?

Jag säger inte att det vore nödv...

Inte du heller föddes som docka

Klockor kan inte längre

Barnen är rädda för

Den linjerade drömmen