Vem gråter du mot om inte dig själv.
Samma kropp rusade emot dig

ur mörkret när du föddes. Du
ensam tog den i din famn, i dina

armars långa natt, och
utan att ge något namn döpte du 

med din syn och hörsel. Med din andes
bästa gåvor, ty länge

hade du sökt och väntat. Sett
många men skakat på huvudet

nickat och vägrat.
Därför vet alla som ser långt, men

för kort in i sig själva
mot vem du aldrig

skulle gråta, om inte ensam
ensam mot dig själv.