Den fuktiga novemberdimmans tyngd får ljusen på gatan
och fönstren på huset mittemot att likna fjärran stjärn-bilder,
alldeles nära.

Och det finns flera, myriader av stavelser,
deras möjliga världars ofödda avkommor.

Som stod jag här omgiven av dimman såsom den första
varelse som ur dyn steg upp på land

på den för kunskapen fördolda strandstenen vid urhavet
och långsamt böjde min svans mot den första bokstaven.

Fast början då var kanske ännu tystare.