I medvetandets valv enas tankarnas sista rester
och kulbanornas skråmor om en ny strategi.

Om dess framgång kan man inte slå vad i förväg
utom med tunga insatser.

Så svalnar också dessa tankar, även de blir tröga.
Stannar upp, när någon annans tanke gräver sin grop helt nära.

Mellanrummen mellan dem går samman med de få ljuden

när de säger sig gilla en sådan död,
dess plötslighet och ärlighet.

Det att den inte lurar någon
genom att blanda alla sina kort på ett enda 

som mänskorna ibland gör, liksom de citat som firar triumfer i deras tal. 

Gråt inte, klaga inte över det, medvetande, du vettlösa mur.