SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

JOUNI INKALA (f. 1966) är författare och bosatt i Helsingfors. Han har gett ut sjudiktsamlingar; den senaste, Sarveisaikoja, utkom år 2005.
DE BETYDELSEFULLA ÖGONBLICKENS ANDÄKTIGA VITTNE
DE BETYDELSEFULLA ÖGONBLICKENS ANDÄKTIGA VITTNE 

Jouni Inkala gjorde en uppmärksammad entré på den finländska litteraturscenen. Hans debutsamling Tässä sen reuna (Här dess rand, 1992) vann J.H. Erkko-priset som bästa debutsamling och var därtill Finlandiapriskandidat. Verket är mycket jordnära och den gör iakttagelser av såväl naturen som av vardagliga fenomen på ett nästintill smärtsamt vis. Uppmärksamheten fokuseras främst på hur naturen och människan, det gångna och det kommande, vävs in i varandra, som om enbart denna stund finns till och allt det existerande är närvarande i denna stund. Personifierandet av naturen och tingen - dammet, graniten, lönnlövet, telefonstolparna och länstolen får en aktiv roll - visar världen på ett nytt, berörande vis, och till upplevelsen hör ofta något magiskt eller något som känns existentiellt betydelsefullt.
När man i litteraturen så ofta talar om den andra så bevisar Inkala i sina dikter att vi alltid är en del av en större, betydelsebärande ordning som vi borde glädjas och vara tacksamma över. Andligheten kan höras någonstans fjärran mellan raderna, men inte fundamentalistiskt förkunnande utan ösande ur iakttagelser, som ett finstämt vittnesmål. De till sin rytm långsamma och även långa satserna finner sig oforcerat till rätta, uppbrutna i versrader och strofer. På ett egenartat sätt förvandlas adverben till substantiv, ibland till och med till subjekt. Det finns även en myckenhet av korta dikter som kristalliserar någonting insiktsfullt och starkt sinnligt. Förutom diktjaget dyker även den andra upp - möjligen den älskade - som diktjaget med sin andning direkt smälter samman med sig.
De två följande samlingarnas namn, Huonetta ja sukua (Rum och släkt, 1994) och Pyhien seura (De heligas sällskap, 1996), hänvisar till Bibeln och en religiös tradition, men dikterna rör sig långt i samma världar som i debutsamlingen: diktjaget filtrerar och tolkar stilla, ofta talande till sig själv, den omgivande verkligheten. Speciellt i den förstnämnda samlingen förspråkligas världen i långa ihop- och uppnystade satser. Språket flyr innebörden och gör sig själv till subjekt. Detta kräver tålamod av läsaren.
I samlingen Sille joka jää (För den som blir kvar, 1998) utgör Bibeln och den religiösa tematiken egentligen bara en yttre ram. Röstläget följer dock de tidigare samlingarnas: dramatiska yttre händelser finns det inte många av, men såväl inre som yttre syner hejdar tiden och leder språket och tankarna på egna vägar. I samlingen finns även episka element.
I samlingen Autiomaaretki (Ökenfärden, 2000) har Inkala övergivit konditionalis: dikterna är skrivna i presens och i ett konstaterande tonfall. Förflyttningarna är snabbare än tidigare, men för läsaren är det dock lätt att hållas med i svängarna. Det att Inkala avstått från ett överdrivet förspråkligande av världen har gett dikterna en klart förnimbar känsla av befrielse. Dikterna som bl.a. utspelar sig i en musikaffär, i ett vikingamuseum, i en vinterkväll och i Finnmark återgår förutom till vissa stämningar i debutsamlingen även till den finska modernismens traditioner.

Kristian Huuhtanen
översättning Martin Enckell

Tässä sen reuna (1992), Runon kieli - runon maailma (faktabok, 1993), Huonetta ja sukua (1994), Pyhien seura (1996), Sille joka jää (1998), Autiomaaretki (2000), Kirjoittamaton (2002), Sarveisaikoja (2005), Minuutin ja sen puolikkaan laajenevassa universumissa (2007)


Men jag hör inte exakt

Ingen tiger

Din rätt att vara ingenting

Din bild i helfigur

På färhekajen

Vid sandlådan breder sig världen...

(Tromsø-Hammerfest)

(Martirõk Utca. Pest.)

De heligas sällskap

Vid vintersolståndet

Jag kan inte sova fast jag så...

Den fuktiga novemberdimmans tyngd

På eftermiddagen fick jag ett...

(Vid morgonens kant)

(Havsgatan. Uleåborg)

(Torggatan. Uleåborg.)

Följande skuld

Vid höstdagjämningen

Bekänn hur djupa drivor ditt med...

In memoriam

Som följer på den sista psalmen

En bekännelse i vigseldräkt