Dagen har en säck där det ryms,- ja,
spott och tuggat bröd,
malanden, sväljanden, pliranden,
många påsar med gäspningar, kurranden, stilla
flöden, tal, tisseltassel, viskningar,
- man kastar en blick på isflak och öppet vatten
där motorbåtens kölvatten skiljer mellan våg och våg
och en ensam skrake borrar sin väg
ända ner till bottendyn,
ur elverkets skorsten stiger rök, och också
det schacket ryms i dagens säck, kyrktorn och ränslar,
fnissningarna gömda i barnets nacke och armhålor,
rasslandet i sanden, mikrovågsugnens pipande,
skedandet, koppandet, skojandet,
gapstirrandet mot taklisten där rappningen flagar,
- att ta i famn och krypa, sända
meddelanden, att läsa, ryms
i dagens säck, där skulle rymmas ännu mera...

Men tiden är en mus och gnager,
kommer om kvällen fram ur sitt hål
och binder ihop säcken med garn,
bär säcken ner för trapporna till källaren
somom den var full med ost och havregryn,
dadelkaka och lapskojs som smälter i mun,
musens bråda hjässa bär dagens säck
från källaren med rulltrappa ner till metrotunneln
mitt bland avgående och ankommande tåg
och därifrån med hiss ner i gruvschacktet
skjutsande, baxande och fällande
ännu längre ner längs ventilgångarna,

plums, ner i glömskans flod.