Som en bro över vattnet föll trädet som alltid upprepade samma sats:
"Om du faller från bron, är det fiskens födelsedag."
På andra stranden, från andra hållet tjatade det:
"Om du stannar och på vattnet tittar, du bilden på bröllop hittar."
Och molnet (som trädets grova topp hade rivit)
skrev på rutat papper:
"Klyfta tomaterna, klipp basilikan, häll vin i karaffen
och tänk på dem som sover under bar himmel."

Orienteraren hittade kontrollerna och gick över bron,
lämnade bakom sig posten och kioskerna.
Han mötte en stor ek, dess i stammen ristade ord:
"om du rör mig, är det mårdens födelsedag".

Skogen var hängd i vägens strama slips,
och den vägen tog orienteraren.
Gruset skymfade med varje steg, och skogen,
den fanns inte heller utan mumlade:
"Dessa till träd förvandlades, dessa till djur, dessa till ingen-alls."
Han bad för sitt minne, dess stubbar
täcktes av mossa och honungsskivlingars doftande hattar.

Dimman lättade, kroppsdelarna blev synliga,
bakom tallarna skymtade en annan gård och lek.
Och barnet sjöng så härligt,
kramade den ihoprullade sedeln och köplistan i sin hand,
alltid en annan lista och en annan sedel.
Få aktar sig för en sådan siren.
Orienterarens skugga kastades över leksakerna,

och var sedan?