Resan från tänder till svalg är kort.
Jag har ett begär att komma in, sitta
bland småting och lampor och
fråga: hur kunde jag utelämnas igen ?

Det är den där olidliga kranen med sitt dropp.

Benen ger nog efter eller krossas,
du skrattar, vänder bladen som om du sköt,
jag fängslas av ljudet från skotten,

du sitter med ljus i famnen, i samma soffa
är livet så fullt,
att där inte finns plats att sova.