SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

HELENA SINERVO (f. 1961) debuterade med diktsamlingen Lukemattomiin (Till de oräkneliga) år 1994. Efter det har har hon gett ut sex samlingarna. Hon har även översatt bl.a. Elizabeth Bishops och Yves Bonnefoys dikter, och hon står för texten i Liisa Lux' debutalbum (2002).
BARNET BLIR BURET AV MINNET
 

Bind ett garn vid dörrvredet och låt nystanet löpa,
här finns ändlöst med salar och korridorer
rum som driver i dimman
hytter där passagerarnas rop
är mer bärande än skeppet, när man kastar loss
från hamnen och tidsåldrarna växlar,
   kajer, lotsar, terminaler,
kom, samtala med de döda, i biblioteken
      samtalar män och kvinnor
          om sin egen födelse, att inte heller detta tillstånd tar slut,
   miner, gester, tonfärg, avbrott, stamningar,
vi färdas genom musiksalarna, där
övar en kvartett, där en sopran
      och en pianist, matsalar,
långa bord, sorl
och fötternas tal under borden
eller på dansgolvet, hela kvällen
har man spelat långsamma melodier, kom dansa,
kor, altare, spiror, själv-
         plågarceller, vindskammare för paranoida,
kom se, också dendär typen
    älskar med en gammal stövel,
knullbås, gummidräkter, gummibåtar, lastrum,
maskinrum, mellandäck,
       verandor, kupoler, huvudskepp, sidoskepp,
    allt får plats, ibland
ingenting,
     kramper, upprepade ryckningar,
kom söndra deras bilder, ge liv
      åt en avfärd, ett rykte, en tolkning, under pausen
tigger dom tobak,
          rök, scener, namn,
     trappor, träräcken, hisstrummor,
          nödrop från källare,
     ich ruf zu dir, vad jag, ännu-inte-något,
inte-någon, ingen anar mig, kanske
  växer gräset redan imorgon
      mellan stockarna, stjärnorna genom takplankorna,
kom, jag vill ha dig idag, jag
anställer dig utan provspelningar
bind garnet vid dörrvredet och låt nystanet löpa
som en lång ton, en orgelpunkt,
passacaglians upprepade mönster din
trygghet i partituret jag skrev, själv
utvecklade jag notationen för  dessa rörliga 
väggar och tak som öppnar sig,
     dessa vibrationer, veck,
flykter, förföljelser,
kom, jag anställer dig utan provspelningar
i de föränderliga utrymmenas och ytornas
musik,
att spela dessa pulsådror, denna mage,
lår, hår, hålor,
med din egen tunga




När driften att förmultna får makten,
är det som om ebben sög rummen tomma,
tingen vitnar och tystnar,
lossnar, driver bort,
fotografierna och vykorten på väggarna
och på skrivbordet
bleknar, sväller av vatten, lossnar,
driver bort,
böckerna faller sönder, deras bindningar
brister och bladen lossnar,
driver bort,
luften rör sig inte, inte dammet,
inte mörkret i lådorna,
bara lossnandets, drivandets
långsamma och osynliga
rörelse.


Dagens säck

Sorken

Uret

Före fingrarna öppnar jordens...

Bind ett garn vid dörrvredet

Resan från tänder

Ett barn är ett hus

Ta du stör när du får

Flickan är så frisk att febern

När driften att förmultna får...

detta är min kropp

Slickningar, gnidningar, snuddni...

Före fingrarna öppnar

När den Blå Anglian parkerar i...

Om det inte får sin vilja igenom

Om vinden inte minns, minns du

Över isen är vägen till staden kort

Stolarna

Ett barr

T eiresias njutning

Hertiginnan av B urgund avskilje...

Orientering

Anglians röst

Mätningar


 
Ur samlingen Lukemattomiin (Till de oräkneliga), 1994. 
Översättning Agneta Enckell.