SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

HELENA SINERVO (f. 1961) debuterade med diktsamlingen Lukemattomiin (Till de oräkneliga) år 1994. Efter det har har hon gett ut sex samlingarna. Hon har även översatt bl.a. Elizabeth Bishops och Yves Bonnefoys dikter, och hon står för texten i Liisa Lux' debutalbum (2002).
BARNET BLIR BURET AV MINNET
BARNET BLIR BURET AV MINNET 

Helena Sinervo, född år 1961, har utbildat sig till pianolärare vid Tammerfors konservatorium och läst sig till filosofie doktor vid Helsingfors universitet. I början av 1990-talet studerade hon även ett läsår vid VII-universitetet i Paris.

Helena Sinervo har sammanlagt publicerat sju diktsamlingar. Dikterna är lätta att ta till sig. En första läsning bjuder på ögonblicksbilder, på en konkret bildvärld och på vackra och gripbara lyriska beskrivningar, och varje ny läsning öppnar dikterna ytterligare.
För läsaren öppnar sig en värld där konkreta och abstrakta bilder jämbördigt återspeglar livet. Språket häftar vid relationerna människorna emellan, vid ett dig som är närstående och som om identisk med den som talar: "du blåser elden att springa/under min hud", och å andra sidan vid ett dig som är klart avskilt: "Jag tvättade dina händer i boet./Du är inte ansvarig/för mig./Du tvättade mina händer i boet./Jag är inte ansvarig/för dig." (Lukemattomiin) Beröringsytor finner man även i det man som läsare ser i sin omvärld, i huset och dess rum, dess väggar och golv, i utifrån skildrade tilldragelser som när en flicka i röd klänning gungar, och å andra sidan i nya språkbilder och överraskande uttryck. "Du har hjärta./Det hjärtar./En flaska med tunna väggar fylls av flykt".
Sinervos poesi varierar från en strängt strofindelad lyrik till prosadikt som i "Ajankohtaisohjelmia" ("Aktualitetsprogram") i samlingen Ihmisen kaltainen. Dikterna är oftast obundna, ibland dock rimmade, som dikten "Metsästäjän laulu" ("Jägarens sång"). Rytmen är alltid exakt, men varierar, och kan även glida in som puls i ett friare berättande. Innehållet varierar lika mycket som formen. Uppenbart är att spänningen i prosadikterna uppstår ur själva beskrivningen av händelserna, Sinervos dikter bjuder, när de är som mest lyriska, på en hisnande poetisk visualisering. Det ord som bäst karakteriserar Sinervos författarskap är variation. Ögonblicksbilderna förmedlar en stark känsla för situationer, å andra sidan är poeten en uppenbar berättare, och därtill möter läsaren slutligen även en klangren lyriker. Som berättare bjuder Sinervo på ytterst varierande teman: hon kan beskriva omfattande samhälleliga skeenden, eller något alldeles litet och självupplevt, såsom ett barndomsminne, det, hur man som barn tänkte. Det gångna rekapituleras i dikterna ofta på ett proustskt vis, utgående från idéassociationer sprungna ur sinnesintryck öppnar diktjaget sina minnen an efter.
Världen Sinervo beskriver är huvudsakligen urban. Naturbilderna intar i dikterna en viktig plats, men även naturen är ofta urban: havet brusar i hamnen, träden höljer gravgården. I dikterna utgör naturen en viktig del av erfarenhetsvärlden, naturen är inte enbart något som lånar ut symboler.
Till variationerna i Sinervos poesi hör även rörligheten, dikterna rör sig från beskrivningar av den intensiva upplevelsen och känslovärlden till en klar yttre beskrivning och till direkta ställningstaganden. Även om dikterna som ett tydligt tema har sökandet och uppbyggandet av identiteten, förblir dikterna inte innanför jaget. När diktaren är som mest samhällelig är hon sin samtids klara och säkra beskrivare.
Den samhälleliga aspekten har hos Sinervo hela tiden breddats, den första samlingen Lukemattomiin bjöd på skickliga beskrivningar av vardagen, i den nyaste Ihmisen kaltainen är tidsfenomenen i fokus. I sina jämförelser är dikterna inte pekpinnemässiga, utan visar lågmält upp världens motstridigheter, som om för sig själv. Ställningstagandenas meditativa karaktär understryks i dikten "Katso asioita myönteisessä valossa" ("Betrakta tingen i bejakandets ljus"), där älsklingen, barnet, först vägleds till ett livsbejakande tänkande och till att lägga märke till det lilla och vackra i vardagen, och i dikten konstateras: "tänker på journalisten,/hans dotter alldeles som du,/tuggar på en ekologiskt odlad morot". Den första diktens klarhet får sig dock en törn när läsaren tar del av den invidstående med mindre bokstäver tryckta dikten "Tuhansia kuoli, ei se ole minun syytäni" ("Tusentals dog, inte är det mitt fel"), som dryper av nyhetstittarens skuld och förnekelse av skulden. I "Metsästäjän laulu" ("Jägarens sång") berättar diktjaget om ett uppe i bergen levande människolikt djur som "...bläddrar i hemsidor,/ser inte hör inte oss,/grunnar på sina sorger påfrestningar/längs bit-kloakerna". Till slut jämför diktjaget den människolika med den djurlika, tecknande med ett omvänt uttryck den sköra gränsen vid vilken man kan förlora sin mänsklighet och konstaterar att den djurlika är med sin navelsträng bunden till jorden, och när man lösgörs från den "sker i den svaga konvalescenten/en oförklarlig förändring:/snart hänger den som byte i en krok/och påminner om er vän".

Helena Sinervo har även ägnat sig åt översättningsverksamhet. Hon har bl.a. översatt Elizabeth Bishops och Yves Bonnefoys dikter. Därtill har hon redigerat MotMot, årsboken som De Levande Poeternas Klubb ger ut, och publicerat recensioner och texter i Helsingin Sanomat, Nuori Voima, Aamulehti och Image, och därutöver står hon för texten i Liisa Lux' debutalbum (2000). Helena Sinervo kandiderade för Runebergspriset med sitt verk Sininen Anglia. Rundradions lyrikpris Den dansande björnen fick hon år 2001.

Salla Karvanen
översättning Martin Enckell

Lukemattomiin (1994), Sininen Anglia (1996), Pimeän parit (1997), Ihmisen kaltainen (2000), Oodeja korvalle (2003), Runoilijan talossa (roman, 2004), Tilikirja (2005), Täyttä ainetta (2007), Akuvatus ja muita härveleitä & otuksia (2007)


Dagens säck

Sorken

Uret

Före fingrarna öppnar jordens...

Bind ett garn vid dörrvredet

Resan från tänder

Ett barn är ett hus

Ta du stör när du får

Flickan är så frisk att febern

När driften att förmultna får...

detta är min kropp

Slickningar, gnidningar, snuddni...

Före fingrarna öppnar

När den Blå Anglian parkerar i...

Om det inte får sin vilja igenom

Om vinden inte minns, minns du

Över isen är vägen till staden kort

Stolarna

Ett barr

T eiresias njutning

Hertiginnan av B urgund avskilje...

Orientering

Anglians röst

Mätningar