SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

PENTTI HOLAPPA
Det långa tåget 

Ljusen slocknar på perrongen. Jag famlar mig fram till tavlan.
Jag ser ingenting, men det känns som om tidtabellen är riven.
Det regnar, nordanvinden blåser, det luktar klor.
Nyss passerade ett tåg i expressfart. I restaurangvagnen höjde
en man sitt vinglas till läpparna ogh log. Min broder!

Det går en timme, två, kanske ett dygn, innan det långa
spöktåget dunkar fram ur mörkret. Den svarta raden av vagnar
har fönstren täckta med luckor. Som i en högtidsprocession
transporteras slaktboskap och zinkkistor på detta sätt.
Någon ropar: Verkligheten!
Bromsarna gnisslar.

Allting tar slut på något sätt. I går var Venus blå,
nu lyser den röd. Jag bereder mig på det värsta:
på liklukt, skrik av smärta. Just då
sträcks en fast hand ut från mörkret. Innan jag vet ordet av,
sitter jag i halmen. Tåget ökar farten. Lagårdsvärmen,
bekant från barndomen, omger mig. Jag har det bra.
Jag väljer inte destination.

Tystnad. Även här öppnar sig himlen.
Okända stjärnbilder gnistrar, två månar
cirklar runt planeten. Jag känner en andedräkt mot mitt ansikte,
någon lutar sig mot min axel.
Mer säker än på att jg är född är jag på
att före avrättningen skänker man oss hopp.


Insomnia

Var inte rädd

Nyckeln

Kråkan

Bulldogg

Inköpsrundan

Ängelns hand

Den 25 oktober

Det långa tåget

Den sjuke och helbrägdagöraren

Frånvaro

Antingen eller

Facklan

Resandehemmets hund

Tåget till förtvivlan

Poeten François Villon...


 
Ur Ankkuripaikka, 1994 
Övers. Martti Soutkari