SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

PENTTI HOLAPPA
Den 25 oktober 

Det finns bara så mycket snö att vattnet vitnar
och världen buktar bara för att visa sig.
Så säger jag, öppnar mina ögon och ser, men
jag antar att jag inte är något majoritetsbeslut.

En tidigt vinter här, nästan vid polcirkeln.
Vädrets godtycke kan inte förklaras.
Huset har centralvärme och det är en tröst.
Descartes tänkte, att Gud tänkte i honom.

Ett avsked från dem man älskade och älskar.
Men sinnet är öppet som ett uthus av trä
som någon passerade i natt utan att låsa.
En frusen hund har gömt sig där i halmen.

Verkligheten förklarar inte sig själv och finns
inte men en modig kråka flyger över det kalla
vattnet i jakt på existens. Med tunga vingslag
röjer den plats i varseblivningen för en minut.

Tiden är geometri. Planeten stannar, medvetandet
slocknar för evigt. Dagen når sin brytpunkt, likaså
kråkans långsamma flykt. Hunden försvinner.
Guds instrument, Descartes, skulle ångra sina ord.


Insomnia

Var inte rädd

Nyckeln

Kråkan

Bulldogg

Inköpsrundan

Ängelns hand

Den 25 oktober

Det långa tåget

Den sjuke och helbrägdagöraren

Frånvaro

Antingen eller

Facklan

Resandehemmets hund

Tåget till förtvivlan

Poeten François Villon...


 
Ur Ankkuripaikka, 1994 
Övers. Martti Soutkari