SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

PENTTI HOLAPPA
Var inte rädd 

– Var slutar denna svarta gata? ”Den leder ingenstans.”
– Tack för att du orkade gå med mig om så bara en stund.
”Tack för att du täckte ditt ansikte och bara andades lätt.”

Ingen av oss talar. Ändå talar någon, portgångarna kanske.
Våra fåglar har skrämts till skogarna eller till utskären i havet.
Det är inte natt, denna fas av dagen saknar definition.

Månen därborta, solen och stjärnor. I markens djup dunkar
tunnelbanetåget. Hjärtat, slår det i ditt bröst eller mitt
sextio gånger och därefter tretusensexhundra gånger?.

Alltså finns det ändå tid, fast det bortom horisonten, bortom
vetandet finns liksom en kinesisk mur, Anderna, en
Himmelsk Monolit, orörligt, ett obeskrivligt djup eller obefintligts
yta, som inte låter sig tänkas, utom räckhåll för rädslans kanoner.


Insomnia

Var inte rädd

Nyckeln

Kråkan

Bulldogg

Inköpsrundan

Ängelns hand

Den 25 oktober

Det långa tåget

Den sjuke och helbrägdagöraren

Frånvaro

Antingen eller

Facklan

Resandehemmets hund

Tåget till förtvivlan

Poeten François Villon...


 
Ur Älä pelkää, 1997 
Övers. Martti Soutkari