De grå dagarna kan jag stå ut med. Himlen
hänger lågt, det vet jag sedan länge, och vägen
till de älskade är lika lång som till Oceanien,
till stjärnkupolerna,, till regnbågarna, till
ungdomen men likt kläderna från den förfrysande,
likt räddningsflotten från den drunknande har från
de sömnlösa stulits den förtrollade nyckeln
till det dystra slottet från vars torn man kan se
runt hela jorden fast det är mörkt och vår planet
flyter i rop av smärta. För länge, länge sedan
kom en sval hand ner till pannan. Någon sade: Sov!
Någon fanns.