SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

MARKKU PAASONEN Markku Paasonen (f. 1967)
är författare och bosatt i Helsingfors. Han har publicerat fyra diktsamlingar. Han har studerat filosofi och teologi i Åbo Akademi, Åbo Universitet och universitets i Oslo och Münster. Han har också lärat i Kritiska högskolet och Orivesi Opisto och jobbit i Nuori Voima .
A Constantly Turning Baroque
Veck 

När solen stöter sina taggar genom hjässbenet in i tallkottskörteln och mannen sitter bepansrad i sin Mercedes, då använder jag min genomträngande syn och klär av honom plåtarna, då ser jag att han sitter skyddad av sin gråa kostym med det slappa köttet som stoppning för benen. Jag sliter av honom kostymen, borrar mitt öga genom plånboken och ser att det inte står någonting på hans bröst, där finns inte en endaste bild, bara kött som matar tunt blod vidare till ådrorna. Jag avlägsnar hans ister och hinnor och i ledernas säckar blåser jag luft och skiljer ben från ben tills han är naken och det utrymmet kallar jag sanning. Då märker jag att han ändå inte är naken utan full av veck! I cellvävnaden i varje hudveck fäster sig själar i slemmet och föder missfoster, oavbrutet missfoster: korta stavar, långa stavar, vibrioner, spiriller. När jag öppnar vecken på hans mage, hittar jag en stad som sträcker på sina torn. Jag hittar en källare nedsjunken i havet där en klocka som bitits av saltvattnet slutat räkna minuter. Så gör den klart att ingen kan blotta alla sina veck, för de räcker i det oändliga.


Frihet

Ode till håret

Jag kunde berätta

Veck

Krets


 
Ur Voittokulku, 2001 
Översättning Ralf Antbacka