SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

MARKKU PAASONEN Markku Paasonen (f. 1967)
är författare och bosatt i Helsingfors. Han har publicerat fyra diktsamlingar. Han har studerat filosofi och teologi i Åbo Akademi, Åbo Universitet och universitets i Oslo och Münster. Han har också lärat i Kritiska högskolet och Orivesi Opisto och jobbit i Nuori Voima .
A Constantly Turning Baroque
Frihet 

Jag har sett frihetsgudinnans läppar. Jag såg dem i Paris på det tekniska museet. Där fanns berömda män som Rosseau och Voltaire. De flöt i en behållare inne i en grön vätska. Jag såg dem i Paris på det tekniska museet. De hade kopplats till ledningar och animerats med hjälp av elektricitet. De flöt i en behållare inne i en grön vätska. Det var inte en angenäm syn. De hade kopplats till ledningar och animerats med hjälp av elektricitet. Därför förmådde de utföra enkla rörelser. Det var inte en angenäm syn: elektriciteten fick det att rycka i deras händer och fötter. Därför förmådde de utföra enkla rörelser. De simmade med stela simtag. Elektriciteten fick det att rycka i deras händer och fötter. Jag har aldrig sett något liknande. De simmade med stela simtag, fastän väskan strömmade snabbt. Jag har aldrig sett något liknande. I behållaren flöt orörlig plankton, fastän vätskan strömmade snabbt. Hur mycket strömmarna än kastade runt stormännen, flöt orörlig plankton i vätskan som stormännen intog som näring. Hur mycket strömmarna än kastade runt stormännen, var de oumbärliga för friheten, som stormännen intog som näring. I behållaren, på Voltaires högra sida, fanns två metallstänger. De var oumbärliga för friheten; av frihetens gudinna fanns nämligen bara läpparna kvar. I behållaren, på Voltaires högra sida, fanns två metallstänger, där de var fästa. Av frihetens gudinna fanns nämligen bara läpparna kvar; de sattes i rörelse av två datorstyrda stavar, där de var fästa. Fastän läpparna var levande kött, sattes de i rörelse av datorstyrda stavar. Jag såg inte vem som skötte datamaskinen. Fastän läpparna var levande kött, talade de enligt ett mekaniskt mönster. Jag såg inte vem som skötte datamaskinen: läpparna såg ut att röra sig av sig själva. De talade enligt ett mekaniskt mönster, där varje sats noggrant upprepades. Läpparna såg ut att röra sig av sig själva; troligtvis var detta intryck en genomtänkt del av föreställningen, där varje sats noggrant upprepades, så att talet hade en suggestiv verkan. Troligtvis var detta intryck en genomtänkt del av föreställningen: läpparna upprepade "frihet…", "varje medborgares rättighet…" och "lika inför
lagen…", så att talet hade en suggestiv verkan. Vilket aktuellt budskap! Läpparna upprepade "frihet…", "varje medborgares rättighet…" och "lika inför lagen…" Talet gjorde ett stort intryck på mig: Vilket aktuellt budskap! utropade jag. Talet gjorde ett stort intryck på mig: Så bra allt ändå är i Paris! utropade jag. Jag skall berätta för mina barn, hur bra allt ändå är i Paris. Jag har sett frihetsgudinnans läppar! Jag skall berätta för mina barn: där fanns berömda män som Rousseau och Voltaire.


Frihet

Ode till håret

Jag kunde berätta

Veck

Krets


 
Ur Voittokulku, 2001 
Översättning Ralf Antbacka