SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

CLAES ANDERSSON
 

När en manska går sönder
    lämnar tankarna henne likt frusna sparvar
Fröna rinner ur henne och hon urholkas
    Det går så långsamt att inte hennes mor
hinner märka någonting
    Hennes gråt hörs inte längre, tårarna
har frusit fast i hennes förflutna
    och hon är ingen
Vi märker det först när hennes ögon
    är borta, blicken koagulerad
Ännu en liten tid fortsätter hon att gå
    Liksom av rörelsens egen kraft
När hon stannar
    blir det tyst omkring henne
Det var hon, det var hon som en gång
    gömde på glädjens kärlekens tillhörighetens
alla möjligheter


När du är död...

Som stranden övar vi oss att tala

Vem var han som...

Hela natten talade vi om döden

Samtal i natten på verandan

När jag föddes var Helsingfors...

Andersson

Den nya teologin

Mumlar för sig själv

Rumskamrater

När en manska går sönder

Statyologi för grundskolan

Mormor var luden och ironisk

Som om ingenting hänt


 
Ur Bli, tillsammans, 1970