SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

CLAES ANDERSSON
 

När jag föddes var Helsingfors en medelstor
stad med kullerstensgator
Några år senare började kriget
Jag hade just lärt mig tiga
Gamla damer låg kringströdda på gatorna
efter bombfallen      De försökte döda oss alla
Det avr inger ordning
En av de rasande nätterna då allt blev svart
bar mamma ner mig i källarna
Sedan försvann hon, hon hade inga ögon
Det blev kallt och cått och mörkt
Det kändes i lungorna
Där fanns en järndörr som man inte fick öppna
När jag knep ihop ögonen förvandlades huset
till en gunga av spindelväv där de hängde upp
alla de döda i långa rep i källargången
Just när en bomb kom alldeles närea kramade mamma
och pappa om varandra för sista gången
som på barnförbjuden film
Sirenerna hade blivit tokiga, de kom in
i mina öron genom mina öronlappar
Pappa var borta hela tiden fast man inte tänkte
Jag bar ner min vita katt i källarn     Vi satt där
så länge att den blev blind och rumde
Nån hittade den med bortsprängt huvud i en låda
där det stod Tidningspapper
Jäg kände nog igen den, jäg förstod att man
inte kunde lita på nån
Jag grät inte, jag var alldeles torr
Jag liksom lyfte från mig själv och såg
mig själv bli liggande kvar utan huvud
Jag höll andan tills min katt blev hel igen
Det lyckades aldrig
Mina lungor var odudliga, jag skulle snart dö
Vi bodde i vattnet under isskorpan
jag var ett stillsamt barn, jag sköt huvudet
av råttorna med mitt luftgevär
Det var alldeles för besvärligt att andas
Nånting rörde sig av och an som en pendel
på bottnet under vattnet
Det påminde om resterna av en liten pojke
i glofbyxor som frusit fast under isen


När du är död...

Som stranden övar vi oss att tala

Vem var han som...

Hela natten talade vi om döden

Samtal i natten på verandan

När jag föddes var Helsingfors...

Andersson

Den nya teologin

Mumlar för sig själv

Rumskamrater

När en manska går sönder

Statyologi för grundskolan

Mormor var luden och ironisk

Som om ingenting hänt


 
Ur Under, 1984