Hela natten talade vi om döden, om allt vi
   inte ville avstå ifrån,
promenaderna över åkern ned till bastun,
   regnets nattliga trummande på plåttaket,
den fysiska lusten att skriva,
   våra elektriska kärlesksmöten,
biokvällarna med lakrits och handsvett,
   böckerna som knivar av honung.
Men också ångesten, den tillfälligt uthärdliga, och
   mornarna när du hämtade kaffe på säng och läste
högt rubriker ur tidningen,
   våra barn som sköt i höjden och försvann
ur våra liv,
   den rykande temuggen och asparnas viskning
genom det öppna verandfönstret.
   Rönnen signalerar med röda stoppljus,
hjärtat pumpar oförtrutet,
   katten dricker vatten från det blå fatet 
och mina tankar sprider sig som ringar
   på det blå fatets vatten.