Man har en kvinna i sig, hon
skulle beredvilligt bära fram
sin grymhet till lämpliga fötter,
tyst gå därifrån. Men 
man trälar hellre fram, med
för stor kraft och alltför 
liten kunskap. Gång
på gång slutar jakten på vetskap
framför ett sprucket blindfönster; man
ser ett förvrängt själv, och 
är inte säker på att inte någon
iakttar därinifrån. Man
fortsätter ändå, håller upp 
en febrig strävan mellan
jag och slut, är mycket
ovillig att falla isär.