|
JUHANI AHVENJÄRVI CLAES ANDERSSON EVA-STINA BYGGMÄSTAR TOMAS MIKAEL BÄCK AGNETA ENCKELL MARTIN ENCKELL TUA FORSSTRÖM PENTTI HOLAPPA JOUNI INKALA RIINA KATAJAVUORI JYRKI KIISKINEN TOMI KONTIO JUKKA KOSKELAINEN LEEVI LEHTO HEIDI LIEHU RAKEL LIEHU LAURI OTONKOSKI MARKKU PAASONEN ANNUKKA PEURA MIRKKA REKOLA HENRIKA RINGBOM PENTTI SAARITSA HELENA SINERVO ANNI SUMARI ILPO TIIHONEN SIRKKA TURKKA MERJA VIROLAINEN KJELL WESTÖ (ANDERS HED) |
 |
 |
 |
MERJA VIROLAINEN (f. 1962) har publicerat fyra diktsamlingar, Hellyyttäsi taitat gardenian (Av ömhet bryter du gardenian) år 1990, Tervapeili (Tjärspegeln) år 1995, Pilvet peittävät sisäänsä pilvet (Molnen täcker in molnen i sig) år 2000 och Olen tyttö, ihanaa! (Jag är ett flickebarn, underbart!) år 2004. Hon har även skrivit en bok om schamanism och trolldom, samt skådespelet Täyttymyskomedia (Uppfyllelsekomedin) år 1993. Därtill har hon gjort ett stort antal översättningar, inkluderande bl.a. Keats, Shelley och Dickinson, samt modern indisk poesi.
|
 |
DEN SKROVLIGA FRIKTIONEN MELLAN MOTSATSER |
 |
 |
|
När spoven sjunger, vet man inte var den är. Doften av tvål på huden, av gårdens gräs: nu betyder orden nästan någonting. Vem läser en gång det här? Vet du var jag är, hur jag förstår dig?
|
|
|
 |
 Jag fick dig bara för en natt
Redan din blick gör mina sjöar...
Jag leker butik
Jag sjunker
Fortfarande
Med Gambina som springare
Vad hjälper det att dra ut på det
Du fimpade mitt hjärta i en papp...
Björnparken
Narkissos med finnigt nylle
Gourmet
Menstruationssång
Ljusterbåten glider ur vassen...
Min vän, mot min vilja
Hur många gånger har vi skilts åt?
Stilla susande som sand
Jag sluter ögonen och öppnar dem...
O rygg, skimrande pergament
Vid den här tiden nästa år
Nej, han växte inte ännu
Från efterfesten går alla andra
Om natten, dygnets ljusaste tid
Från sina rötter ville
Farväl, mitt förnuft, farväl
Jag är den sista dikten
I Helsingfors finns inga neonljus
1.
Genom att tala på nära håll skap...
Ingenting har varit
När spoven sjunger
Mammas doft är puder
Mommo, du lyfte ditt silkespappe...
Höstnatten stannar upp när jag...
|