Jag fick dig bara för en natt,
ett ögonblick, ett par.
Också då bara lekte vi 
hem med våra skuggor,
så länge det varade,
rädslan tryckte sig mot mitt bröst
ensamheten älskade med mig.

Så kom jag i välsignat tillstånd:
jag bär ett barn, din plåga.
Sov du, sov,
så länge natten varar,
så hör du inte hur det växer
ljuder redan stort i bäckenets resonanslåda,
blir starkare, vår lilla prinsessa,
skriker med mitt revben som krona,
munnen gapar som himlen,
suger genom mig i sig allt
som jag hör, ser det jag ser,
växer, lär sig att leva.