SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

MERJA VIROLAINEN (f. 1962) har publicerat fyra diktsamlingar, Hellyyttäsi taitat gardenian (Av ömhet bryter du gardenian) år 1990, Tervapeili (Tjärspegeln) år 1995, Pilvet peittävät sisäänsä pilvet (Molnen täcker in molnen i sig) år 2000 och Olen tyttö, ihanaa! (Jag är ett flickebarn, underbart!) år 2004. Hon har även skrivit en bok om schamanism och trolldom, samt skådespelet Täyttymyskomedia (Uppfyllelsekomedin) år 1993. Därtill har hon gjort ett stort antal översättningar, inkluderande bl.a. Keats, Shelley och Dickinson, samt modern indisk poesi.
DEN SKROVLIGA FRIKTIONEN MELLAN MOTSATSER
DEN SKROVLIGA FRIKTIONEN MELLAN MOTSATSER 

I Virolainens diktning kan man urskilja två distinkt olika röster: den ena är lyrisk och beskriver naturen känsligt och med ett sinne för det visuella, den andra är grotesk och orädd, tillhörande ett slags kvinnlig, skamlös Villon. Dessa två röstlägen kan ibland överlappa varandra i en och samma dikt. En dylik \"oslipad\" stilblandning är typisk för Virolainens lyrik: en strävan att hålla nivåer isär och samtidigt ihop. Paradoxer och kontraster (som bl.a. två röster invävda i varandra kan ge) bygger upp Virolainens lyriska värld, men inte sammanhangslöst, de är inte tomt prat eller huskulisser. De skapar en grund för Virolainens lyrik även i en vidare bemärkelse, detta gäller såväl människouppfattningen som diktens struktur. Kvinnan är sårig men stark och trotsig, människan full av motsägelser. På diktens strukturella plan formar de språkliga och rytmiska motsättningarna en lyrisk ram för Virolainens olika teman.

Virolainens språkregister sträcker sig allt från slang till ett sofistikerat lyriskt tilltal och hon blandar (i samma dikt)
olika stilar medelst snabba förskjutningar och positionsväxlingar. Ofta finner språket sin styrka och sinnlighet i naturen som i Virolainens lyrik är Helig, feminin, en mötesplats för det andliga och jordiska. Naturbeskrivningarna är visuella, bilderna klara, men den enskilda, konkreta bilden växer på några rader till en bred metafor:
ur skuggan under sidenskatans vinge fläckas inte mörkret, därifrån skiner ljuset som speglas i vattnet, och sist och slutligen handlar det om relationen mellan det klara och det dunkla, mellan glädje och sorg, och om ljuset som bär även där det är som mörkast, dit vår blick inte når
(Pilvet peittävät sisäänsä pilvet, Molnen täcker in molnen i sig, 2000).

Ibland använder sig Virolainen av slutrim och metrik: rytmens funktion är att lyfta fram det viktiga som sägs, att skapa en lätthet via en sångaktig eller trallande inramning eller att illustrera diktens tidsmässiga landskap. Virolainen använder sig inte av metrik i sina mest traditionella lyriska dikter, men rytm och ljudmåleri
är karakteristiska för Virolainens lyrik i dess helhet.

Virolainen låter dem, som historien inte låtit komma till tals, tala: litteraturens och mytologins kvinnor som tidigare skildrats via män och som tolkats antingen negativt eller i beundran. I Virolainens lyrik finns många stämmor, bl.a. Madama Butterflys känsliga och sofistikerade dubbeltydiga röst, prinsessan Nausikaas villonmässigt skabrösa svada (Virolainens parodi, en hejdlös och hjärtskärande version av den som tjusat Odysseus och som hållits för pryd), Penelopes visa ödmjukhet inför livet. De historiska kvinnogestalterna i Virolainens lyrik kan man ta till sig även som sådana, ur ett samtida perspektiv. Deras tidlösa innehåll öppnar sig, åtminstone delvis, även utan en bredare kännedom om litteraturhistorien.

Förutom i historien, och som en motvikt till den, rör sig Virolainens dikter från dagens Berghäll till Indien, och helt andra geografiska och historiska element blandas ofta sinsemellan. Samlingen Pilvet peittävät sisäänsä pilvet behandlar bl.a. våldet ett barn utsätts för, ett våld som låter sig jämföras med det våld som riktas mot den andre, den som är annorlunda, och med häxbålen och den blinda tortyr inkvisitionen utövade. Men \"hjärtat flyter på ytan\", och i Virolainens dikter finns inte plats för bitterhet, däremot nog för ursinne och mildhet. Virolainen är en \"opolerad\" poet, och hon strävar inte ens efter en enhetlig, len stämma. Det kluvna, det kroppsliga, det sinnliga och det groteska är ständigt närvarande. De uttrycker framför allt ett fullödigt och kraftfullt liv där döden inte förjagats in bakom draperier och där det mänskliga inte tvingats in i intellektuella eller andliga tvångströjor. I Virolainens lyrik är hädelsen (med groteskens medel) ett sätt att sträva mot det heliga - emellanåt dock \"enbart\" lek och glädje.

Det vore enfaldigt att påstå att Virolainens lyrik koncentrerar sig på att beskriva kärleken och förhållandet mellan man och kvinna. Dikterna kan även läsas på detta vis, men i vidare bemärkelse handlar de om relationen mellan kvinnan och världen, kvinnan och historien. Vid sidan om nutiden öser Virolainen ur medeltiden, den finska mytologin och hela den västerländska historien som behandlar anden och kroppen. I Virolainens lyrik kämpar det heliga och det jordiska, det poetiska och det groteska, det maskulina och det feminina. Förutom om relationen mellan kvinna och man handlar det om kvinnohistoria, om en krikik av poesins manskanon. I Virolainens dikter och skådespel finns alltid ett bredare avstamp, hela historien, hela perspektivet, en nyskrivning av historien, en kritik av historien. Även dikter som ter sig enkla härbärgerar en omfattande, oförställd kultursyn eller en ursinnig, skarp insikt.

Saila Susiluoto
översättning Martin Enckell

Hellyyttäsi taitat gardenian (1990), Samanismin ja noituuden käsikirja (faktabok, 1994), Tervapeili (1995), Pilvet peittävät sisäänsä pilvet (2000), Olen tyttö, ihanaa! (2004), Kontaktia halutaan (prosa, 2007)


Jag fick dig bara för en natt

Redan din blick gör mina sjöar...

Jag leker butik

Jag sjunker

Fortfarande

Med Gambina som springare

Vad hjälper det att dra ut på det

Du fimpade mitt hjärta i en papp...

Björnparken

Narkissos med finnigt nylle

Gourmet

Menstruationssång

Ljusterbåten glider ur vassen...

Min vän, mot min vilja

Hur många gånger har vi skilts åt?

Stilla susande som sand

Jag sluter ögonen och öppnar dem...

O rygg, skimrande pergament

Vid den här tiden nästa år

Nej, han växte inte ännu

Från efterfesten går alla andra

Om natten, dygnets ljusaste tid

Från sina rötter ville

Farväl, mitt förnuft, farväl

Jag är den sista dikten

I Helsingfors finns inga neonljus

1.

Genom att tala på nära håll skap...

Ingenting har varit

När spoven sjunger

Mammas doft är puder

Mommo, du lyfte ditt silkespappe...

Höstnatten stannar upp när jag...