Jag står på taket, det blåser, regnar, på snillrikhetens
fält råder ingen trängsel.
Sol på er bara, frisk luft, buenos aires,
hästens öron bakåtstrukna,
ett tecken på storm.
Hjärnan går hårt, börjar ljuda,
soldatmusik för vänner av romantik.
I krubban hälldes vin, Mitt Hjärtas Maria,
och ovanpå allt sjöngs
en gudomlig hästhovs flykt.

Du önskade dig lite vind,
bara lite regn, du vill trycka dynan
över nätterna, enbart sova med riktning mörkret.
Men ditt hjärta har stannat, du har
redan sovit i många år,
bakom dig stormens mörka springare,
dess helt vita vingar.