Varje generation har sina mästare
och djävulen, som man rädes:
han kommer och går, fritt,
genom medvetandets hundgrindar.

I mörkret kan du urskilja
det som är mörkt i dig.
Det ligger i ravinerna, såras i dalarna.
Det fastnar i törnen, klängen,
fäster sig vid huden, vid årsringarna.

Vi var rädda för mörkret
och för det som ur mörkret urskiljdes.
Ett berg reste sig över våra ansikten -
våra skuggor födde skugga.

Bergen reser sig därför
att mänskorna skall bli lika dem.
Om inte det vore möjligt,
tror du att du ens skulle lägga märke till bergen?

Bestäm först, hurudan du vill vara
och bli sedan sådan.

Bergen gav stenmasker, lösnäseblock,
som skydd åt oss.
Snöhuvor krönte våra huvuden,
vi antog ku-klux-klans kusliga vanor.

Vi blev branta som berg.
Vi begraver skammen i våra dukar.
Vi känner till det nödvändiga, vi håller gärna föredrag
om medfödda mänskliga rättigheter
och om det, vad den som har viljan
förmår.