SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

ANNI SUMARI (f. 1965) har till dags dato publicerat tio verk, flertalet av dem diktsamlingar. Debutverket Matkakertomuksia pimeydestä (Reseberättelser från mörkret) utkom år 1986. År 1998 fick Sumari Rundradions lyrikpris Den dansande björnen. Hennes dikter har hitintills översatts till tolv språk. Hon är verksam som fri författare och översättare, hon har översatt bl.a. Samuel Beckett och Robert Anton.
DEN OBEVEKLIGA TANKEDIKTAREN
FÅGLARNA 

I

Fåglar
bevingade rymdfarare,
siare som fabulerar, pladdrar i natten!
Samtidigt inträffar tre tragiska misstag,
hamartier,   som Aristoteles skulle uttrycka det:
en raket övervinner jordens gravitation,
fågeln navigerar efter stjärnor och landformer,
den ensamma talar i sömnen,
vänder sig på sin klagande bädd.
 
Människosinnet
är en ofantlig smältdegel,
minnets mosaik, lövsångarens bo
består av oräkneliga delar
som har ingenting att göra med varandra.
Sinnet glömmer till och med fullmånen,
den i-djupet-vandrande form-skiftande
när det inte vill komma ihåg.
 
Ta med syrgastuben på ryggen så kanske du klarar dig,
annars orkar du nog inte höra på allt det här!
Vi måste kvittra,
kvittra för våra liv
för varandras skull.
Hur mycket av andras lidande
måste du se
innan du börjar acceptera människorna,
kan förlåta vad man har gjort dig
(oavsett hur obetydligt det var)?
 
Någonstans förvaras en standard för förlåtelse,
exakt som metern i Paris.
 
Nattfågeln fabulerar.
När man lyssnar på dess översvallande, oavlåtliga
obegriplighet tänker man
att förlåtelse kan ske genom lyssnande,
så, att parterna berättar samma historia
och lyssnar på varandras versioner.
Men, om någon utomstående lyssnar?
Men om parterna berättar sina historier
bara för utomstående?
Existerar det några
utomstående efter detta?
 

II

Fågeln, den tusentungade
talar tillräckligt i tungor
varthelst den beger sig.
Den talar på änglars språk.
Man lägger guldmynt, olivblad,
till och med varsel i dess mun.
 
Varför talar du så mycket om fåglar nuförtiden?
Har det att göra med fredsduvor
eller skator som gillar glittrande föremål,
falkar som jagar från handleden
och låter en huva läggas över sina ögon,
pingviner som spelar piano
eller papegojor som med moderna metoder
kan fås att lära sig abstrakta begrepp
(snart kan man väl prata med stenar)?
 
Du blandar ihop allt som flyger
- därför att det flyger.
Allt som höjer sig ur stoftet:
griper trapetsen och gör en volt;
lyfter från vågorna och sprattlar till i luften;
lyfter från arkivdammet och skjuter fram genom tomheten;
snörar på sig bevingade skor och bringar gudarnas bud;
älskar med blommorna eller återvänder
till kastarens hand efter att ha gjort ett varv.
 
Vad som helst
var som helst
hur som helst
bara det flyger.
 

III

I våra trakter säger man om våren:
gå och lyssna på flyttfåglarna,
där har du ett budskap.
Närmare än så kommer man sällan
tungomålstalandets gåva –
drömmen om det fria gränsöverskridandet.
En egendomlig frihet, liksom sakramental –
att tvingas flytta vid rätt tidpunkt för att undgå
vintern, som att man snart måste förflytta sig
från London till Brisbane i Australien på två timmar
bara för att det blir möjligt.
 
Ni blir utsläppta och får besked:
flyg åt alla håll
och tala överallt
de tusentals språk som förstås överallt.
 
Är det ett under?
 

IV

Vi skickades inte ut i rymden utan anledning.
Vi har stuckit våra huvuden
där de inte hör hemma.
Vi är vidsynta och småsinta,
däri ligger något oproportionerligt.
 
Även vår tro är stor, oproportionerlig.
Med den har vi sänts ut på långa färder –
med tron att det finns rätt
och falsk tro.
 
              Mitt herrskap, handelsmän,
              allt som har rund form är inte nötter
              och allt som är avlångt är inte bananer –
              men här har ni en pärla, mer dyrbar än något annat,
              makalös! Vad bjuder ni för den?

 
Det var just vi som fick följa med på rymdfärden
eftersom vi har blick för
jordens och det-omgivandes
Estetiska Objekt:
det djupblå, oändliga ondskefull-svarta,
atmosfärens iris, den yttersta dimensionen.
 
Vi håller varandra i hand
med tyngdlösa händer
och gör väldiga språng
framför en tyngdlös tv-kamera.
 
Hade man inte skickat ut oss i rymden
Hade man istället för oss kunnat köpa
x vaccin,
x liter friskt vatten,
x mer livstid åt sluminvånarna (vilken glädje för dem).
Så säger moralisterna.
Men vi, vi förvandlas till orkeslösheten
i ofantliga avstånd och obearbetade minnen,
vi överger inte åsikter som vi tilldelats
(eftersom vi vet vad vi skulle vara utan dem).
Vi glömmer att vi hela tiden
har talat och andats för oss själva,
drömt våra egna drömmar
 
tvinnat våra egna solbrända handleder
i förtvivlan över att någon annan
skulle väljas
i vårt ställe
ut i rymden.


SJÄLVBIOGRAFI

HIMLEN, LUFTRUMMET ÖVER SCHWEIZ,...

Det är morgon, hökarna jagar

FESTEN

Människorna

FÅGLARNA

Sinnet rör aldrig vid sin like

Kristalliseringen I-III

Varje generation har sina mästare

Du betraktar de nedbrutnas gärni...

Den frusna trädgården väntar på...


 
Ur Sineriaani, 2000. 
Översättning Martti Suotkari.