Snöfri december, mörkrets fästning
full av minimalt glimmer, i de tämjda gårdsträden
gyttervis med arktiska eldflugor,
ett försiktigt ceremoniellt ljus
men festen är här i förtid: en råkall
sydvästan rytande ur svarta lungor, stabil
som en stad byggd av vind,
slamrar all lös metall, knarrar
varenda port, och hela långa natten
dånar den i takplåtarna som avlägsen åska.
Den övermogna hösten, den femte årstiden
som inga beslut kan ta sig igenom;
enbart vanan står till buds, domningen
och den osvikliga vevstaken,
planetens rörelse.