SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

HENRIKA RINGBOM (f. 1962) är en finladssvensk poet som också skriver prosa och essäer. Hittills har hon publicerat fyra diktsamlingar, senast Den vita vinthunden (2001) och en roman. I hennes böcker förenas en besatthet med bilder med ett exakt och musikaliskt språk.
ALLTING, SOM DET ÄR
 

På min födelsedag steg jag tidigt upp.
Jag satt på kommandobryggan och såg

på soluppgången. Det var vackert
ute på havet. Himlen blårosa, dis,

is i olika mönster och formationer.
Någon sade att jag gick

genom löven på gatorna och log,
det kunde jag inte förneka.

Jag skulle berätta en eländeshistoria
men den fylldes av hopp. Sju fåglar

flög in och jag såg barnet bebådas.
Jag blev erbjuden flera slut

som att störta från en balkong,
gängvåldtas och ränna in i en bergvägg.

Men som en sengångare kryper lojt
i Perus djungel från gren till gren

beskrev jag tålmodigt början efter början.
När min skam vågade sig fram

tog jag tag om dess hand
och höll den som man håller en

som måste hållas i handen
i handen. Det skymde utanför

och lanternorna hade tänts, det var dags
för kalaset. Jag satt belägrad i salongen

men blev lyft upp av nya, flyktiga och milda gäster,
beröringar av dem som varken bjudits eller anats.

De sade sina namn och en landgång växte fram,
steg för steg, över vattnet, och till stranden


Himlen molnig, grå

Fotsulor mot varm sten

Ursäkta, jag skall stiga av

På min födelsedag steg jag tidig...

Ingen väljer att bli oförvillad

Den första dagen när jag går run...

Mitt i natten ser jag på The Mis...

Vid tiotiden var det underbart

Hur farlig är inte himlen för ögat

Å att bli mun

Vad allt får inte munnen vara...

I den stora tomhet

Att finnas i varje ögonblick

Tänk att vägen är

I rummet skyld

Det som man säger att är

I varje ögas botten

Som en stöt genom


 
Ur Den vita vinthunden, 2001.