SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

HENRIKA RINGBOM (f. 1962) är en finladssvensk poet som också skriver prosa och essäer. Hittills har hon publicerat fyra diktsamlingar, senast Den vita vinthunden (2001) och en roman. I hennes böcker förenas en besatthet med bilder med ett exakt och musikaliskt språk.
ALLTING, SOM DET ÄR
 

Ursäkta, jag skall stiga av.
Jag tror jag har förvillat mig

in i fel roman, eller är jag
i en veckotidning? Jag stiger av

66:ans buss och går över Västerbron,
genom parken och längs med vattnet

dricker en Vichy Nouveau, serveringen
är nästan tom, himlen molntäckt

och vinden kall, vid bordet pickar
sädesärlsungar som ännu inte

fått tydlig teckning, blekt grå
som hade de legat i ett förfelat

framkallningsbad. En gång
ville jag, ville jag bli, bli

någon annan. Så många
somrar som gick, så

många somrar som jag
gick, gick långt långt

i förväntan, svävande. Nu tar jag
48:an hem. En liten flicka

stiger på med mig, far
genom bussen, jublande

”Jag fick sista fönsterplatsen!
Livet – en skatt!”


Himlen molnig, grå

Fotsulor mot varm sten

Ursäkta, jag skall stiga av

På min födelsedag steg jag tidig...

Ingen väljer att bli oförvillad

Den första dagen när jag går run...

Mitt i natten ser jag på The Mis...

Vid tiotiden var det underbart

Hur farlig är inte himlen för ögat

Å att bli mun

Vad allt får inte munnen vara...

I den stora tomhet

Att finnas i varje ögonblick

Tänk att vägen är

I rummet skyld

Det som man säger att är

I varje ögas botten

Som en stöt genom


 
Ur Den vita vinthunden, 2001.