SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

HENRIKA RINGBOM (f. 1962) är en finladssvensk poet som också skriver prosa och essäer. Hittills har hon publicerat fyra diktsamlingar, senast Den vita vinthunden (2001) och en roman. I hennes böcker förenas en besatthet med bilder med ett exakt och musikaliskt språk.
ALLTING, SOM DET ÄR
 

Fotsulor mot varm sten   mellan stenars ryggar
snäck- och musselskal   På sanden högt uppe
på stranden snäckor i höjter
rödbrunflammande knastrande
                                                        vid björkens fot

Snäckskal i ljusturkos plastmugg
I vattnet   större snäckor med tjocka skal
                                                       lyser på bottnen

Gulgrönt vatten mörknar
dovt   stänglar snärjande mot ytan
              långsamt mjukt   armar ben
                pressar ner
                  mot djupet
                                                          handen
                 vid snäckan kring snäckan   skjuter upp
                                                                                   mot ljuset

Liten snäcka på flata handen lyste stor och vit i djupet

Snäckor på klipphäll
torkar i sol   räfflor spröda
mot fingrars topp   ramar in
ljung annasöga blåklocka måra

Kupors mjukt upphöjda nos in
                mot tavlans mitt
Räfflor rundade mot kanten   i hörnen
ljusbruna sköra spiralvridna
sniglars övergivna bon


Himlen molnig, grå

Fotsulor mot varm sten

Ursäkta, jag skall stiga av

På min födelsedag steg jag tidig...

Ingen väljer att bli oförvillad

Den första dagen när jag går run...

Mitt i natten ser jag på The Mis...

Vid tiotiden var det underbart

Hur farlig är inte himlen för ögat

Å att bli mun

Vad allt får inte munnen vara...

I den stora tomhet

Att finnas i varje ögonblick

Tänk att vägen är

I rummet skyld

Det som man säger att är

I varje ögas botten

Som en stöt genom


 
Ur Den vita vinthunden, 2001.