SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

ANNUKKA PEURA (f. 1968) debutsamling Kaaoksen matkustaja (Resenär till kaos) fick 1989 J. H. Erkkopriset för årets bästa dedut. Den andra diktsamlingen, Erotus (Avskiljningen), utkom sex år senare 1995 och fick Kalevi Jänttipriset. Peura undersöker minnets och upplevelsernas och språkets relationer: när frigjorde sig ordet från tinget och känslan. Peuras rikt associerande dikter söker sig bortom språket men samtidigt hålls de till följd av språkets och diktens strukturer kvar inom det.
FORSKNINGSRESANDE I TRADITIONENS BIBLIOTEK
Bekännelser [13-24] 

13.
Må fenomenen förbli oförklarade, som gyllene jungfrur som ruvar på under
eller fjärilen, som i korsningen flyger genom solens korona.
Må de ängsliga breven förbli utan tolkning, och böjelsen att följa fjärilar,
och hålet i gatan, och lusten att sänka sig ner dit medvetandets lina
inte når.

14.
Du ville dö, men livet krävde dig till sig,
det gav en blodsprängd kvist i din hand och sade: Sköt om den här
och du grät och gjorde en människa av den igen.

15.
Träden som du som barn var rädd för står nu runt din säng,
 ett i vart hörn. De bär upp sänghimlen och den sovandes sömn.

16.
På kudden händerna och det lilla lugna ansiktet.
Ljuset lindar in axlarnas bruna sandkullar, lindar in pannan,
det böljar mjukt från halsgropen till midjan och vilar där.

17. Dolores sover. Kroppen bildar löv och skott, förgrenar sig,
tätnar, förvandlas till rotstockar. Ur sänggaveln växer en rosenbuske.
Små rosaskiftande blommor slår ut i hårtopparna.

18.
Jungfrurna sitter på sängkanten och pratar med träden.
Dolores vaknar inte, tolkar inte, hör inte.

19.
Jungfrurna och Dolores går i drömmens trädgårdar. De samlar
bladguld från vingarna och läser i flykten det som fjärilen aldrig,
aldrig hinner skriva.

20.
Vad liten och klar världen har blivit!
säger Dolores och sover. Drömmarna vittvättade.
Oljelampan gungar i taket.
Rökslingor i den vattenfärgade luften.
Helgonbilden har gyllene tofflor.

21.
Den skönhet som är en människas egen
och inte längre ungdomens medfödda behag
utan den storslagna slutgiltigheten hos en nästan fullbordad fresk:
Detta är Dolores.

22.
Dolores i rosenträdet
Dolores i fågelsången
Dolores överallt.

23.
Ansiktet ljusare än ljuset och i vila.
Allting omkring henne växer och slingrar.

24.
Det är skrivet, allting är skrivet i namnet.


Bekännelser [1-12]

Bekännelser [13-24]

Spinozas tulpaner

På stranden

Apropå Kavafis


 
Ur Erotus (Avskiljandet), 1995. 
Översättning Henrika Ringbom.