SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

LAURI OTONKOSKI (f. 1959) är en kulturell mångsysslare: poet, musiker, essäist och musikkritiker. Han har gett ut sju diktsamlingar, en barnbok samt essäer. I Otonkoskis dikter är iakttagelsen temat. Man låter världen strömma genom sinnena och medvetandet. Ironiska randanmärkningar kryddar den privata upplevelsen. Otonkoski fick Finlandspriset för Ung Konst år 1995, Rundradions lyrikpris Den dansande björnen år 1996, Pekkanenpriset år 1999 och Kyrkokonstens Engelpris år 2001.
DET SMÄRTSAMMA I ATT VARA MÄNNISKA
 

Hörs detta längst bak, hmm?
Har jag talat högt nog?
Även om hur insikten föll
i huvudet på geniet som somnat under trädet
från grenen för kunskap på ont.
Har jag kommit ihåg att tala om brödpriset
och havet, vilket som den sista kysser jordens fåll,
dess vittrande kind, havet,
den klokare årstiden.

Eller har vi åkt utför solnedgångens bana,
så mörkt nu, all materia flyter
på den svarta luftens yta.
Väggarna plötsligt lätta och närvarande
som kristalliserade skuggor.

Har jag kommit ihåg att tala utan att kringgå något?
Eller har jag gått omkring min egen kärna
om och om igen, borrat ett medvetandestort schakt
i denna mystiska jordskorpa.
Härnere på botten är himlen liten som ett vargöga,
kall som en mässingsknapp.

Kalla detta vad ni vill!
(tristis est anima mea)


Och livet fortsatte, det fortsatte

På morgonen börjar

Det är något

På flykt

Existens

Hörs detta längst

Värmens form

Men

Om det tredje

OM DU FRÅGAR HÄNDERNA


 
Översättning av Martti Soutkari.