SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

LAURI OTONKOSKI (f. 1959) är en kulturell mångsysslare: poet, musiker, essäist och musikkritiker. Han har gett ut sju diktsamlingar, en barnbok samt essäer. I Otonkoskis dikter är iakttagelsen temat. Man låter världen strömma genom sinnena och medvetandet. Ironiska randanmärkningar kryddar den privata upplevelsen. Otonkoski fick Finlandspriset för Ung Konst år 1995, Rundradions lyrikpris Den dansande björnen år 1996, Pekkanenpriset år 1999 och Kyrkokonstens Engelpris år 2001.
DET SMÄRTSAMMA I ATT VARA MÄNNISKA
På flykt 

Vid badmintonspel rekommenderas ganska lätta skor. Under spelets gång förs spelaren från gräns till gräns. Det är redan höst, skördetid och skrivtid för många, även bollsäsongen tar sin början.

Badmintonskorna är kvarglömda i skärgården: skörden och skrifterna får vänta, jag ger mig av efter skorna. Det brinner på bangården och växlarna har flippat ut. Jag hoppar in i en gammal combi som slukar blyfri melankoli en kopp vid hundra.

Havet ryker utan eld och under ässjan en väldig höst. Ett svävande vitt djup som om tid och plats avlats i kors. Skogen doftstinn efter regnet.

Skorna ligger i bastun. Signerade av möss. Jag sätter mig på en kluven stock och ser ut mot fjärden bakom boden. Havsröken tunnas ut bortom den valformade kobben. En dunkel tunnel öppnar sig i landskapet pî skrämmande långt avstånd. Skorna ramlar ner i strandgruset (och skötbåten har fått blåstång i propellern, ser jag), när jag ger mig av i hast. Kanske drog röken åter igen fjärdens dörr senare, vad vet jag.

Men jag hade efterlämnat fyra skoavtryck i höstens doftande strandlinje.


Och livet fortsatte, det fortsatte

På morgonen börjar

Det är något

På flykt

Existens

Hörs detta längst

Värmens form

Men

Om det tredje

OM DU FRÅGAR HÄNDERNA


 
Ur Paossa (I flykt), 1993. 
Översättning av Martti Soutkari.