SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

HEIDI LIEHU författaren och filosofen (f. 1967) har publicerat fem diktsamlingar samt två roman. Därtill har hon utgett flera filosofiska verk, av vilka det mest kända är Perhosten valtakunta (Fjärilarnas rike), en över tusensidig kvinnofilosofisk kulturanalys och utopi.
DET MEST AVLÄGSNA ÄR INTE LÅNGT BORTA
Låtom oss leva som om i evighet 

Låtom oss leva som om

                                                i evighet.

Låtom oss göra ett nummer av månen.

Möjligen försvinner jag

i morgon,

innan dess

vill jag veta allt,

alla

                        mysterier jag älskat,

jag vill och vill inte,

med att veta dödar jag.

Möjligen redan i morgon...

                        Någonstans brinner ett hus.

                        Människorna står förstelnade runt omkring,

                        beundrar i tysthet.

En av mina vänners leende är snart

barr.

Inte vandrar man ut i havet

av enbart förtvivlan,

enbart människans,

            utan även havets.

                        Långt om länge sken solen

i imperfektum

sedan slutligen: l'oubli, ty

vardagens förakt

saknar gränser.

Låtom oss leva som om i evighet.

Molnens natt är röd.

Det dimmiga havet ter sig gammaldags

                                    med sina fyrar, med båtarna

                                                            påpaltade på stranden,

                                    vattnet är ensamt kallt,

det är ett lockbete.


För att jag skulle höra

Igen färska

Mitt ansikte

Denna ständiga

Vilken morgondag är insvept i...

Igen är det sommar

jag skulle välja

Himlen: kall

Du är

Denna rytm, denna

Vi har så lite tid

I månens kalla gunst

Du får historien om pyramiden

Jag är tjugosju

I parken

Låtom oss leva som om i evighet

Här kostar ingenting mycket

Vägen väntar i snåren

Jag försöker vänja mig

Regnets moské


 
Ur Pitkät hyvästit ((Långt farväl), 1995. 
Översättning Martin Enckell.