|
I parken
räcker barnet sin mor en klar sten.
De ödmjuka ponnyerna sover.
Från solen regnar gyllene spindlar
ned på jorden, ut i klarheten
kastar sig sparven
I mitt hjärtas park sker allting
allting sker
i mitt hjärtas solkiga park.
Barnet finner inte sin mor, ponnyn viftar på svansen,
modern dyker upp
ur sitt gömställe, barnet gråter
från träden faller
Faller sol,
jag sluter ögonen,
ljuset lägger sig över mitt ansikte
som om det lyssnade på mig.
|