För att jag skulle höra
havet vifta som en våt knytnäve framför mig
för att hunden skulle ta ett högt skutt ut ur landskapet
från det femte väderstrecket
med en vante i munnen
och störta förbi mig

jag är,
i den hårda vinden under den hårda sommaren
trädets tusen-buddha kämpar
med alla sina smycken på sig.

Jag är,
döden sover
naken någonstans,

jag är,
jag inpräntar i mig:
vraket vilar på havets botten,
vågen överger klippan,
tusen riktningar
Jag är
Jag
för de krossade städerna
jag
för dunklet
utan djup,
för vattnets skulpturer
för ljusets koppar
ljusets
svek
För det snabba
dunklet