Pelargonens lysande kronblad väller fram under naglarna.
På huden upphöjda röda strimmor, mullvadsgångar.
Giftklo, krattlabb.
Gardinen når ner till marken. I rummet flaxar en fågel fram och tillbaka
utan styrsel, stöter mot väggar, slår klorna i pannan, huvudet
lyfts upp från kudden, nyss var det lugnt och därför denna kalabalik,
snöfall, rummet har fastnat på stället, efter fladdrandet kommer
flygandet, och till sist draget, dammet lyfter, och ljuset
kommer inte att sätta stopp, det är tid för fest, och därefter disk
och räkenskap, fågeln säger zäckzäckzäckzäckzäck.
Fågeln har en gul och öppen mun, ömmande av böner.