SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

MARTIN ENCKELL (f. 1954) är poet, översättare och bildkonstnär. Förutom flera diktsamlingar har han även gett ut två prosaverk. Ofta har Asien med dess disparata kulturer varit i fokus för hans intresse.
VACKRA SKENBILDER AV HYBRIS OCH DESTRUKTION
KALI
 

Kali, du
    som botar oss från demoner
    och blond ondska,
    Kali, du
    som nådigt ledsagar döden
    för att skörda
    din mödom, ständigt och åter,
    Kali du,
    som slår följe med krigen
    för att vakna
    på rykande slagfält, gränsle över din älskade,
    i tron att du dödat, dansat Shiva, din herre, till döds,
    i tron att dödat honom, honom som leende drömmer det hela,
    i tron att du dödat Shiva Maheswara, Mritunjaya, Mahakãla
   
   
***
 
 
och tusenden och åter tusenden lider i drömmen, lider i drömmen,
    och han hejdar dig, han hejdar dig för att han älskar dig,
    som Parvati, din stjärnesyster, dottern av Himalaya, den gyllene,
    men även som den du är, den mörka, den besatta och bländande,
    Gangas syster, syndaflodernas gudinna
    med epidemierna i sitt sköte,
    och som den som börjar glöda i den döendes ögon
   
   
***

 
moder, du, otillgänglig, men med dina naglar
    i mig, i natten,
    vars soluppgångar,
    och ångande dagrar, morgnar
    och förmiddagar, och den vita
    hettan, dallrande, bränner
    mina ögon till svedda tunnlar,
    där det sjätte årtusendet
    av din natt och det obönhörliga
    sjunger sig förbi sin början,
    och jag vet att dina nätter
    varar i fyrahundratrettiotvåtusen år,
    och jag vet att allt blir värre,
    och jag vet att du är tvungen,
    och jag vet att jag kommer att vägra,
    och än mer för dem jag älskar,
    men röken driver, och askan,
    från insikterna, likbålen
    vid Kalighat,
    och eldarna är, och natten
   
   
***

   
och svaren driver, som rök och aska, in, in i mitt rum,
    och in, in i breven hem,
    och jag väntar, jag väntar
    med att offra min vägran,
    medan dina naglar
    skriver i mig
   

   
moder, du 
    som lägger Kaliyuga
    i koma,
    moder, du som är rus och visdom, rytm
    och yoni, den blodångande
    sjudande runt atmalingam
   
   
***

   
och jag är här för din kärlek,
    och jag är här för det fruktansvärda,
    och jag offrar dig ganja och glödande hibiscus,
    och jag offrar dig det dyraste av alla alfabet
   
   
***
   
moder, du
    som rättmätigt straffar
    dem som hyllar dig - för att de dyrkar dig
    som den oändliga moder du är,
    och du vill inte hyllningar, du vill ingenting,
    du är kremeringslundarnas brunst och det är livet som vill
    att du dansar kaliyuga ur tiden,
    för oändlighetens andning och även för mig
    som är tvungen att närma mig dig, Kali, Mahakali,
    och du är Modern, Modern i Atman och bortom Atman, du är
    den fortlevande, den sentida, den enda och den eviga,
    och som en syster
    till Maria eller jag vet inte vem eller vad, men kanske
    du liknar Innanna och även Astarte av Aram-naharim,
    och straffa mig - jag älskar dig
    väldig,
    höljande rymderna,
    och med håret som förvildat mörker
    stormande kring den indigo eld du även är,
    dansar du i ditt ländkläde av avhuggna armar,
    och med höfterna krängande, och brösten
    hävande sig, dallrande och tunga av under,
    och med förintelsen väntande
    i juvelen i pupillen i ditt tredje öga, ögat
    i blygden ovan månskäran mellan dina ögonbryn,
    och du dansar och du dansar, du dansar
    inför illusionerna som ständigt bestiger dina barn,
    och du dansar invid bråddjupen
    i dig själv,
    och universum i skalv,
    och du dansar
    och du älskar, med den långa blodiga tungan
    hängande ner mellan brösten, som är så tunga av under
    att du är tvungen att snärja
    ljuset, allt ljus, universums varendaste källa
    av ljus, i ditt hår, i stormen
    kring friden i ditt tredje öga, ögat som är du,
    och du roterar sköte och mörker
    Shiva till mötes, och han väntar dig, han väntar dig
    med sången från tusenden blågnistrande bin
    svrämande, svärmande kring sitt sprängande kön, könet
    som ångar av monsunerna, och doftar, doftar
    av helig olja och jasmin,
    och som han glödgat, glödgat för dig,
    och kokilan sjunger i ditt mörker,
    och kokilan sjunger i djunglerna mellan dina lår,
    och åtrån stryker som hungriga tigrinnor, stryker
    i dina klyftor som väller dofter av löften
    om glömska och återkomster,
    och du dansar dig närmare, och du dansar
    tills du gränslar, gränslar glöden, och du sporrar
    Shiva i lågor och svall, och du rider din älskade
    genom våg efter våg, tills du rider på vågen
    som stiger, stiger likt ormlik eld, svällande
    genom tomhet efter tomhet, till det yttersta intet
    där du möter dig själv, och ditt sköte
    exploderar i juvelen i pupillen i ditt tredje öga
   
   
***

   
och de sju solarna, de sju solarna, uppenbarar sig
    bortom tidens tredje horisont, och bränner, bränner allt
    till silvrande aska, då Vishnu, på sin vita hingst, rider in
    och ändar, vänder, kaliyuga in i återkomsterna
   

   
***

   
 
och du är oändligt vacker, du är oändligt vacker,
    och dina örhängen är förgyllda barnlik,
    och dina örhängen är födsloskrin,
    och dina halsband är flätade kobror
    behängda med dina söners kranier, alfabetet
    som skapade världen och i förtid förkönade dess död,
    och du svänger den blodiga bilan
    och demonen avhuggna huvud, i triumf,
   
   
och välsignar och visar: rädes ej,
    den skall vinna sitt liv som förlorat det för mig
     
   

   
obegriplig, grym och vacker,
    rasande och våldsam, mild och ymna nåd,
    oändlig
    moder, blåsvart
    och naken, evigt
    jungfru, ständigt älskande,
    dansande och älskande, gränsle över döden, ridande
    din älskade - älskande
    och dansande förödelsen för förödelsens skull,
    grav och sköte, outgrundlig, dansande amok och ändå mild,

   
om-kang-kalika-namah,

   
för förödelsens skull
   
   
***

   
och jag vet att jag är nära
    när jag äntligen,
    när jag äntligen förmår kalla Kristus för moder



KALI

svarta tonnage

bjuder våldet

och hangarfartyg

tystnaderna

vårt sekel bör

återvänder

Sankt Petersburg


 
Ur Kali, 1997.