 |
|
|
KALI
Kali, du
som botar oss från demoner
och blond ondska,
Kali, du
som nådigt ledsagar döden
för att skörda
din mödom, ständigt och åter,
Kali du,
som slår följe med krigen
för att vakna
på rykande slagfält, gränsle över din älskade,
i tron att du dödat, dansat Shiva, din herre, till döds,
i tron att dödat honom, honom som leende drömmer det hela,
i tron att du dödat Shiva Maheswara, Mritunjaya, Mahakãla *** och tusenden och åter tusenden lider i drömmen, lider i drömmen,
och han hejdar dig, han hejdar dig för att han älskar dig,
som Parvati, din stjärnesyster, dottern av Himalaya, den gyllene,
men även som den du är, den mörka, den besatta och bländande,
Gangas syster, syndaflodernas gudinna
med epidemierna i sitt sköte,
och som den som börjar glöda i den döendes ögon *** moder, du, otillgänglig, men med dina naglar
i mig, i natten,
vars soluppgångar,
och ångande dagrar, morgnar
och förmiddagar, och den vita
hettan, dallrande, bränner
mina ögon till svedda tunnlar,
där det sjätte årtusendet
av din natt och det obönhörliga
sjunger sig förbi sin början,
och jag vet att dina nätter
varar i fyrahundratrettiotvåtusen år,
och jag vet att allt blir värre,
och jag vet att du är tvungen,
och jag vet att jag kommer att vägra,
och än mer för dem jag älskar,
men röken driver, och askan,
från insikterna, likbålen
vid Kalighat,
och eldarna är, och natten *** och svaren driver, som rök och aska, in, in i mitt rum,
och in, in i breven hem,
och jag väntar, jag väntar
med att offra min vägran,
medan dina naglar
skriver i mig moder, du
som lägger Kaliyuga
i koma,
moder, du som är rus och visdom, rytm
och yoni, den blodångande
sjudande runt atmalingam *** och jag är här för din kärlek,
och jag är här för det fruktansvärda,
och jag offrar dig ganja och glödande hibiscus,
och jag offrar dig det dyraste av alla alfabet *** moder, du
som rättmätigt straffar
dem som hyllar dig - för att de dyrkar dig
som den oändliga moder du är,
och du vill inte hyllningar, du vill ingenting,
du är kremeringslundarnas brunst och det är livet som vill
att du dansar kaliyuga ur tiden,
för oändlighetens andning och även för mig
som är tvungen att närma mig dig, Kali, Mahakali,
och du är Modern, Modern i Atman och bortom Atman, du är
den fortlevande, den sentida, den enda och den eviga,
och som en syster
till Maria eller jag vet inte vem eller vad, men kanske
du liknar Innanna och även Astarte av Aram-naharim,
och straffa mig - jag älskar dig
väldig,
höljande rymderna,
och med håret som förvildat mörker
stormande kring den indigo eld du även är,
dansar du i ditt ländkläde av avhuggna armar,
och med höfterna krängande, och brösten
hävande sig, dallrande och tunga av under,
och med förintelsen väntande
i juvelen i pupillen i ditt tredje öga, ögat
i blygden ovan månskäran mellan dina ögonbryn,
och du dansar och du dansar, du dansar
inför illusionerna som ständigt bestiger dina barn,
och du dansar invid bråddjupen
i dig själv,
och universum i skalv,
och du dansar
och du älskar, med den långa blodiga tungan
hängande ner mellan brösten, som är så tunga av under
att du är tvungen att snärja
ljuset, allt ljus, universums varendaste källa
av ljus, i ditt hår, i stormen
kring friden i ditt tredje öga, ögat som är du,
och du roterar sköte och mörker
Shiva till mötes, och han väntar dig, han väntar dig
med sången från tusenden blågnistrande bin
svrämande, svärmande kring sitt sprängande kön, könet
som ångar av monsunerna, och doftar, doftar
av helig olja och jasmin,
och som han glödgat, glödgat för dig,
och kokilan sjunger i ditt mörker,
och kokilan sjunger i djunglerna mellan dina lår,
och åtrån stryker som hungriga tigrinnor, stryker
i dina klyftor som väller dofter av löften
om glömska och återkomster,
och du dansar dig närmare, och du dansar
tills du gränslar, gränslar glöden, och du sporrar
Shiva i lågor och svall, och du rider din älskade
genom våg efter våg, tills du rider på vågen
som stiger, stiger likt ormlik eld, svällande
genom tomhet efter tomhet, till det yttersta intet
där du möter dig själv, och ditt sköte
exploderar i juvelen i pupillen i ditt tredje öga *** och de sju solarna, de sju solarna, uppenbarar sig
bortom tidens tredje horisont, och bränner, bränner allt
till silvrande aska, då Vishnu, på sin vita hingst, rider in
och ändar, vänder, kaliyuga in i återkomsterna *** och du är oändligt vacker, du är oändligt vacker, och dina örhängen är förgyllda barnlik, och dina örhängen är födsloskrin, och dina halsband är flätade kobror behängda med dina söners kranier, alfabetet som skapade världen och i förtid förkönade dess död, och du svänger den blodiga bilan och demonen avhuggna huvud, i triumf, och välsignar och visar: rädes ej,
den skall vinna sitt liv som förlorat det för mig obegriplig, grym och vacker,
rasande och våldsam, mild och ymna nåd,
oändlig
moder, blåsvart
och naken, evigt
jungfru, ständigt älskande,
dansande och älskande, gränsle över döden, ridande
din älskade - älskande
och dansande förödelsen för förödelsens skull,
grav och sköte, outgrundlig, dansande amok och ändå mild, om-kang-kalika-namah, för förödelsens skull *** och jag vet att jag är nära
när jag äntligen,
när jag äntligen förmår kalla Kristus för moder
|
|
VACKRA SKENBILDER AV HYBRIS OCH DESTRUKTION
