SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

AGNETA ENCKELL (f. 1957) har utgivit sju poesiböcker sedan 1983. Samtliga böcker har utkommit på Söderströms förlag, de två senaste även som delupplaga på Wahlströms&Widstrands förlag i Sverige. Agneta Enckell har även arbetat med text/ljud/musik-program för scen och radio, i samarbete med tonsättaren Patrick Kosk, med arbeten som Ord har hål (1990), No Solution (1996), Icebice/paradis (1999), No Name (2000).
GENOM HÅL, GLAS OCH STEN
i stenens åder dom bär 

(i stenens åder dom bär, stenens tidlösa begär -)

(som i varje åtbörd lämnade varandra ensamma,)

(tidpunkterna, i deras ansikten, som kommatecken.)

1.

"förlåt det hemliga i mej."
"O Gud, vila i oss en liten stund."
"med en sådan ömhet,"

2.

naken, som sten, har stenen en gräns?    tyngd, tid,

3. 

nåd, stenen, med en ömhet såa gränslös,    har sett stenen, speglas
i molnen, våt     glans,

4. 

hud, vilande sten, rörelsen i den, beröringen, förändras, stenens förändring,    åder, skuren
vit kalkl, moln, vid het, namn vitt, det heta, fuktigheten,

5.

ett balnkt öga, i trädgården,   månens spegling på grusgången,

6.

stenens nåd,   stenens fall mot molnen,   stenens tyngd         uppmärksamheten

7.

hinnan i det blanka ögat, ljudet av ett fall, genom stenen, återgivet, en klang, som ett seende, som seendets
fall genom stenen, en hinna i gungning       stenen öppnar sej. 

8.

med en ömhet –
så stor att därur ett rop.    av förtvivlan,

ett rop som skär, skuret, och ett ansikte böljar.  det är som.      alla  dessa bokhyllor. detta gräs, tidningar. vinden är svag 
idag. en tidning prasslar på verandan. stenen lagd, på. men vinden  är svag idag. en klocka ringer, en klang.


det är som en oro som
mumlande fiskar, i dammen. uppmärksamt. som träd som vill ut ur sitt trä, i en gungning en sten som.



ord som går in i ett annat. närvaro, oro, skuren, vatten. ett rop ur djupt vatten.

som avbryter vattnet.  platslöst.  som barnen lekande med flygande drakar på gräsplanen, som i ett akvarium. (urtidsfjäril.

Överbelyst, tidpunkt, dubbelexponerad) där lätta moln driver.

ett skratt som växer ur tidpunkter i barnets böljande ansikte. ansiktet är klang, öga, vinden ökar.
vinden ökar närvaron. vinden i ögat. skrattet skiftar i vinden. det är som närvaro, platslöst. avbrutet vatten.

skratt, rop. ord som går in i ett annat. gräs, bokhyllor. en  sten som.


skåran! det är en oro som. en ömhet så stor


närmare Gud

mot jorden

varan

(siktet:

en skimrande vinge

något är taget från ditt ansikte

obehärskat

begära

ljuset bryter in i ansik

obehärskat

någon gick ut ur mej

bryt ansiktet

om fotografiet

vattnar blommor, palmen skälver...

i stenens åder dom bär

att fåglarna, källan

när han sänker

var är vi ?

i det ansikte

som när samtidigt

ansikte, vatten. hud, läppar

så tydligt

eller somom en rörelse

ett rop som skär

det fanns något jag vägrade

en stund

och det sker


 
Ur Sitt ansiktes avtryck, eller stenens begär, 1998.