SUOMEKSI | SVENSKA | ENGLISH | FRANÇAIS | DEUTSCH | ESPAÑOL | ITALIANO

JUHANI AHVENJÄRVI

CLAES ANDERSSON

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

TOMAS MIKAEL BÄCK

AGNETA ENCKELL

MARTIN ENCKELL

TUA FORSSTRÖM

PENTTI HOLAPPA

JOUNI INKALA

RIINA KATAJAVUORI

JYRKI KIISKINEN

TOMI KONTIO

JUKKA KOSKELAINEN

LEEVI LEHTO

HEIDI LIEHU

RAKEL LIEHU

LAURI OTONKOSKI

MARKKU PAASONEN

ANNUKKA PEURA

MIRKKA REKOLA

HENRIKA RINGBOM

PENTTI SAARITSA

HELENA SINERVO

ANNI SUMARI

ILPO TIIHONEN

SIRKKA TURKKA

MERJA VIROLAINEN

KJELL WESTÖ (ANDERS HED)

AGNETA ENCKELL (f. 1957) har utgivit sju poesiböcker sedan 1983. Samtliga böcker har utkommit på Söderströms förlag, de två senaste även som delupplaga på Wahlströms&Widstrands förlag i Sverige. Agneta Enckell har även arbetat med text/ljud/musik-program för scen och radio, i samarbete med tonsättaren Patrick Kosk, med arbeten som Ord har hål (1990), No Solution (1996), Icebice/paradis (1999), No Name (2000).
GENOM HÅL, GLAS OCH STEN
 

vattnar blommor, palmen skälver till, försvinner, syr
hon gardiner? Hon drömmer, med barnet hon ser: guldfisken speglas
i sina ögon men barnet sover allvarligt med
mjukt allvar å modern   modern färgar håret sätter på sej sol-
glasögon   går ut på stan – 

stannar, för ett plötsligt ljus – 

som om hon kunde välja

varje möjlighet blir verklighet: spotlight-belyst

tillståndet är tystnad

processen tom på mening

impulsen tränger sig in på detta tillstånd, upprepar sej, opassande
ja oanständigt blottande, i sina oundvikliga ja, nödvändiga variationer,
själens ganska hemliga ja, kroppsliga, skikt, pulserar
in i tystnaden,

det tomma rummet,
å formar därigenom sin envisa mening

klarnar, sammanhangen
synliggör sej

slumpen behärskar impulserna omstrukturerar verkligheten
- det möjliga b l i r verkligt, å det omöjliga

slump som mening

tystnaden som musik, rytm

upprepningen, det helt inte-effektiva, onödiga, meditation, mångfaldens
pladder, poesi, som revolt  protest


närmare Gud

mot jorden

varan

(siktet:

en skimrande vinge

något är taget från ditt ansikte

obehärskat

begära

ljuset bryter in i ansik

obehärskat

någon gick ut ur mej

bryt ansiktet

om fotografiet

vattnar blommor, palmen skälver...

i stenens åder dom bär

att fåglarna, källan

när han sänker

var är vi ?

i det ansikte

som när samtidigt

ansikte, vatten. hud, läppar

så tydligt

eller somom en rörelse

ett rop som skär

det fanns något jag vägrade

en stund

och det sker


 
Ur Falla, 1991.